solig oktoberlördag

Det är 3:e oktober och termometern visade 4 plusgrader vid lunchtid. Inte särskilt generöst men det var ju sol och vindstilla iaf. Klädde mig i hellyhansen under skinnstället och drog fram Hondan.

Vred på soppakranen, fällde upp choken och drog några gånger i gashandaget. Primade med några långsamma kickar, innan jag började med något startförsök.

Startmotorn är bara att glömma i det här läget, med kall trög motor. Fick kicka en stund innan det började dofta bensin, sedan tände den , tveksamt först. Motorn är så långslagig att har den väl startat så går den. Choken kan man skjuta tillbaka nästan genast.  Det brukar vara bra att skruva upp tomgången lite istället. När motorn blivit varm kan man ställa ned tomgången igen till 1000rpm.

Sedan körde jag iväg bland höstlöven och den går bra , tror jag. Funderade lite om den verkligen går på alla fyra men drog slutsatsen att det gör den. Nog.

Funderade vidare om det är rätt tändföljd..eller har jag skiftat nån tändkabel..eller ska den låta som den gör?

Det blev en lagom lång sväng längs små kurviga asfaltsvägar. Sedan var det harleyns tur att luftas.

Där är startproceduren något enklare. Vrid på tändningen, dra ut choke, dra några gånger i gasrullen för att 'snapsa' i lite bensin i förgasaren. Trycka på startknappen och definitivt bryta tystnaden. Den hörs.

Märktes att det var kallt idag, för det tog en stund att köra den långslagiga v-twinnen varm. Körde ungefär samma slinga på en halvtimma längs små kurviga asfaltsvägar. Jag körde nog aldrig fortare än 80km/h. Inte i denna kylan.

Skönt och avslappnat.

Till natten väntas snö. Men jag håller nog ut ett tag till innan jag konserverar hojarna för vintern...tänkte köra oktober ut. Antagligen visar det sig att jag skulle ställt in dem och gjort konservationen idag..jag lär väl få göra det i piskande regn..

Honda besiktad och klar.

Vilken känsla att starta upp en 38år gammal motorcykel en solig oktoberdag med 2,5 plusgrad. Efter en liten stunds kickande hoppade den tveksamt till liv för att snart gå jämnt o fint utan choke. Ljudet påminner lite om en Volvo Amazon.

Körde den till bilprovningen, ryggsäcken packad med reservkondingar och verktyg, och kom hela vägen fram. Hos bilprovningen fanns det kaffe, tack det behövdes, och det mesta gick fint. Tutan som tutat så glatt på parkeringen tutade inte alls. Det blev enda anmärkningen. Inget återbesök behövdes. När jag kört en bit därifrån provade jag tutan. Funkade klockrent.

Nåväl, nu är hojen på vägen igen. Synd att det är vinter i luften bara.

Nu ska jag bara hitta lite tid att sätta ihop kawan också. Jag vill ju ha alla tre rullandes.

RSS 2.0