GPZ600R, CB500Four & Sportster XL883

Det är 3:e oktober och termometern visade 4 plusgrader vid lunchtid. Inte särskilt generöst men det var ju sol och vindstilla iaf. Klädde mig i hellyhansen under skinnstället och drog fram Hondan.

Vred på soppakranen, fällde upp choken och drog några gånger i gashandaget. Primade med några långsamma kickar, innan jag började med något startförsök.

Startmotorn är bara att glömma i det här läget, med kall trög motor. Fick kicka en stund innan det började dofta bensin, sedan tände den , tveksamt först. Motorn är så långslagig att har den väl startat så går den. Choken kan man skjuta tillbaka nästan genast.  Det brukar vara bra att skruva upp tomgången lite istället. När motorn blivit varm kan man ställa ned tomgången igen till 1000rpm.

Sedan körde jag iväg bland höstlöven och den går bra , tror jag. Funderade lite om den verkligen går på alla fyra men drog slutsatsen att det gör den. Nog.

Funderade vidare om det är rätt tändföljd..eller har jag skiftat nån tändkabel..eller ska den låta som den gör?

Det blev en lagom lång sväng längs små kurviga asfaltsvägar. Sedan var det harleyns tur att luftas.

Där är startproceduren något enklare. Vrid på tändningen, dra ut choke, dra några gånger i gasrullen för att 'snapsa' i lite bensin i förgasaren. Trycka på startknappen och definitivt bryta tystnaden. Den hörs.

Märktes att det var kallt idag, för det tog en stund att köra den långslagiga v-twinnen varm. Körde ungefär samma slinga på en halvtimma längs små kurviga asfaltsvägar. Jag körde nog aldrig fortare än 80km/h. Inte i denna kylan.

Skönt och avslappnat.

Till natten väntas snö. Men jag håller nog ut ett tag till innan jag konserverar hojarna för vintern...tänkte köra oktober ut. Antagligen visar det sig att jag skulle ställt in dem och gjort konservationen idag..jag lär väl få göra det i piskande regn..

Vilken känsla att starta upp en 38år gammal motorcykel en solig oktoberdag med 2,5 plusgrad. Efter en liten stunds kickande hoppade den tveksamt till liv för att snart gå jämnt o fint utan choke. Ljudet påminner lite om en Volvo Amazon.

Körde den till bilprovningen, ryggsäcken packad med reservkondingar och verktyg, och kom hela vägen fram. Hos bilprovningen fanns det kaffe, tack det behövdes, och det mesta gick fint. Tutan som tutat så glatt på parkeringen tutade inte alls. Det blev enda anmärkningen. Inget återbesök behövdes. När jag kört en bit därifrån provade jag tutan. Funkade klockrent.

Nåväl, nu är hojen på vägen igen. Synd att det är vinter i luften bara.

Nu ska jag bara hitta lite tid att sätta ihop kawan också. Jag vill ju ha alla tre rullandes.

Lite har det iaf hänt i sommar. En 18,5 timmars / 76mil hojsemester på Sportstern till härjedalen, samt en och annan småsväng. Sedan har hondan fått en ombestyckning med rätt storlek på munstyckena (100), rätt läge på nålarna och en sprillans ny luftburk med nya insugsgummin. Ägnade en halv lördag att ställa tändningen, byta en tändspole, tändhattar och kondingar. Jag är nu helt säker på att jag vet vad som orsakat problemen med hondan.

Att den gick tokfett och sotade var ett villospår. Det är brytarna och tändningen som spökar. matarledningen till vä-brytare har trasig isolering och kondingen var kass.

En annan konding gjorde susen, nu går hojen bra för tillfället. På torsdag har jag bokat tid för besiktning så nu hoppas jag att den rullar snällt hela vägen dit och hem :)

Tjoho

Sportstern besiktad och klar. Väntar på varmare väder sedan skall jag åka en 50-60milasväng i fjällvärlden på den.
Skruvade ihop förgasarna till Kawasakin härom helgen och nu blir det snart dags att skruva ihop den. Hondan är nästa utmaning och förhoppningsvis kommer jag ha den klar för besiktning i Juni. Ska prova att justera nålarna, det är det sista jag kan komma på för att få bort den feta blandningen.

Det är för mycket mickel med allt annat för att hinna med hojarna.

Äntligen en varm dag och ett par timmar över. I med batteriet ( vilket innebar oväntat mkt strul ) i med färsk bensin och nya tändstift och fjutt på startknappen. Lite blårök de första takterna sedan gick den finfint. Monterade orginaldämparna i höstas för att allt skulle vara klart till besikning. den låter verkligen snäll...jag kanske byter till det öppna systemet ikväll. Det ska ju låta lite om en HD..

14 kyliga mil , hade jag haft dagen fri hade kunnat bli 44...
Att sportster inte är ngn långfärdshoj tycker jag är snack. Det enda som stör är fartvinden och den har man på vilken kåplös maskin som helst.

känns långt bort även om det blivit ljusare. Stora snömängder talar för en sen premiär i år. Frågan är om det går att köra i April.

Har skaffat lite nya grejer , ett split nytt bakljus till hondan i den rätta lilla storleken. Köper man i USA får man en jätteblaffa till bakljus som var lagstadgad där på 70-talet (vill nå´n ha en jätteblaffa kan jag sälja det misstaget billigt).

En beggad CDI-box till kawan hittade jag för 20 pund. Ett fynd , bara den nu fungerar. Har en hel del jobb framför mig att få kawan på vägen igen, men jag tror den kommer rulla framåt juni.

H-D´n räknar jag med är bara att koppla in batteriet och åka, så det blir väl den som blir vårens åkmaskin i första hand.

Såhär års planerar jag långa turer. Vill åka till Linköping på hoj och så vill jag åka till Härjedalen , Tännäs -Funäsdalen - över Flatruet vidare ner till andra sidan , Börtnan och fjällstugan som finns i släkten. Massa grusväg som jag inte vet skicket på just nu...jag får väl se vad väder och tid tillåter.

Jag klättrar på väggarna. Jag känner mig som ett djur i bur. Fantiserar om mc-semestrar på hd, banåka på kawa, dagsturer på honda. Det är samma sak varje år. Det gör ont att inte kunna åka hoj.  Jag skulle behöva bo på Gibraltar istället. Där är det alltid varmt inbillar jag mig.

Hittade en CDI-box på ebay till kawan. 20 pund. La ett bud, kan vara bra att ha om det inte räcker att koppla förbi sidostödsbrytaren.

Den enda hojen som f.n rullar , Sportstern, fick idag sista smörjelsen för 2008 och förbereddes för en lång vinter i kallt uthus. Cykeln tvättades noga och vaxades och putsades med Autosol. Orginaldämparna skruvades dit så den är redo för besiktung i Maj. Konserveringsmedel hälldes i bensinen och annan konserveringsolja sprayades i förgasaren under tomgång tills motorn stannade. En dusch till i varje cylinder och sedan drogs motorn runt några varv.

5-56 i alla elkontakter, leder och i framgaffelns packboxar.

Batteriet plockades ur och batterilådan torkades ren från smuts. Sedan drogs den in i boden och övertäcktes med ett mc-överdrag.

Nu kan snön få komma.

Har grunnat en del över GPZ:an medans sommaren gått över i höst. Plötsligt började jag läsa om sidostödsbrytaren. OM jag bara hade gjort det i juli. Många många ägare av japanska 80-talshojar som har bekymmer liknande mina har hittat felet i en felande sidostödsbrytare.

Den är verkligen robust och helt ingjuten i plast men efterssom den är av typen 'normalt stängd' så blir det såklart trubbel om kontaktytorna oxiderat.

Plockade bort den och fyllde den tomma kopplingdosan med silikon , men det var inte så smart. Måste ju såklart göra en liten brygga mellan rätt ledare också. Svart och brun enligt hjälpsamma engelsmän på GPZ-forumet.

Det börjar kännas som jag kanske får igång kawan innan snön kommer , det vore smutt om den hann besiktas.

Jag kände mig lat men jag skickade en prisförfrågan till en verkstad för service av Sportstern. Det räcker med meka.
Sportstern är för ny för att börja riva i. Den ska få ny olja o motor , växellåda och gaffel. Samt nya stift och förhoppningsvis bättre däck.

Har kört drygt 100 mil på den nu och jag gillar den bara mer och mer. Den är som byggd för små kurviga asfaltsvägar i den krispiga höstluften.

En månads väntan på delar. En entusiastisk kväll att knåpa ihop förgasarna med nya munstycken och tillfredställelsen vid uppstarten. Vilken motorgång. Helt perfekt. Första korta provturen, vilket drag!!

Lägga barn , vänta på frun , sedan äntligen på med hjälm och ryggskydd vid 21-snåret. Äntligen få åka en sväng. Kommer knappt ut från uppfarten innan misständningar hörs. Sedan präglas turen av svag motor , knack, misständningar, förgasarsmällar..tja..precis samma symptom..igen..

Hade det inte legat så mycket hus längs vägarna på Alnö hade jag troligen slagit helvetes-mc´n i bitar igårkväll.

Nåja. Maskiner är inga väsen. De är logiska. Det finns ett problem nånstans, det är bara att leta vidare.

Vad ska man säga om den. Fjädringen är mjuk, såpass att framgaffeln bottnar vid minsta lilla provokation. Däcken är torra och bakdäcket har en profil a´la bildäck. Bromsarna tar dåligt. Prestandan är jämförbar med en skapligt pigg Passat...

Nä , så illa är det inte. Det låter visserligen mera än det är om motorn men jag upplever Sportstern som pigg. Den är väldigt kul att köra och jag har inga problem med vibrationerna. 10-20 mil är inga problem. Skulle kunna åka långt på den. Saknas bra packmöjligheter dock.

Måste skaffa bättre fjädrar till framgaffel, bättre däck samt bakfjädrar dock. Som den är nu fungerar det men allt känns lite oroligt i kurvor om man har lite fart. Ta kurvor med lite fart är ju själva glädjen med motorcykelkörning.

När man nu inte nöjer sig med att posera runt i tätbebyggt område.

Ikväll , ganska exakt en månad efter sista tjorvet med förgasarna fick jag hem nya munstycken (100) samt nya ventilsäten. 1,5 timme senare kunde jag vrida på soppakranen och tändningen och lättat konstarera att den verkar gå bra nu. Ingen fet blårök, bara lungt spinn och villig att varva.

Synd bara att det regnar och klockan är 22:30 och att jag börjar jobba i morrn. Annars hade jag åkt till Gävle och vänt tror jag.

En tredje motorcykel har införskaffats. Det blev en liten Harley. Känns lite mastigt att hålla igång tre maskiner så en ska bort så småningom... : )

Här händer inget. Väntar på delar till Hondan från David Silver. Det verkar dröja.
Ska försöka hitta membran till Kawans förgasare den här veckan. Grannen har nog sett hur ledsen jag ser ut , så idag fick jag låna hans Triumph America. Trevlig hoj. Det blidde 12-13 mil. Hade jag mera pengar skulle jag skaffa en Triumph , fast en Thruxton.

Dagen efter det sista hurtiga inlägget var situationen med Hondan den samma som innan. Förgasarsmällar , orkeslös, misständningar, svartrök. Förnedrande hemfärd. Inställd kvällstur. Inställd sommar ?

Nu ser det ut såhär i verkstaden / boden. Med det finns hopp om livet. Hittade en konstig storlek på huvudmunstycket (78) och en trasig o-ring på 4:ans nålventilsäte. Kan ju vara en orsak.



Jag tror jag kört 16 mil motorcykel den här sommaren...

Kawasakin står i boden/verkstaden. Förnedrad utan förgasare. Dessa ligger på en bänk och väntar på en ägare som skall hitta inspiration. Ågaren har ingen. Han vill däremot köra. Bryta igenom kurvor. Accelerera.

Tur att Hondan lever. Körde den runt Alnö igår ganska sent , efter 22 . Det öppna 4-1systemet genererade en del sura miner nere i Spikarna. Hoppsan.

Den går bra..eller i varje fall går den. Den behöver choke om jag skall åka fort, men jag behöver inte åka fort.

Insåg att det inte blir oljestänk på vänsterskon längre. I flera sekunder var jag glad för det , men sedan insåg jag att det kanske inte är ett bra tecken. Får kolla oljenivån innan nästa sväng.

Efterssom Kinnekulle skiter sig behöver jag planera in en annan tripp. En helg söderut. På Kawan troligen,  men det skulle va kul att luffa iväg på hondan med. Om den höll längre än 4 mil. Vi får väl se.

Än sålänge går den ju bara fint. En trevlig tur på små asfaltsvägar i ljummen sommarkväll. Den går bra utan choke i låga farter , ska man gasa uppåt 100+ behövs 1/4 dels choke. Så ska det ju inte vara, men jag orkar fan inte mera skruva nu. Den får vara som den är. Lite mera att ratta på. Orginellt och gammaldags , precis som det skall vara.

4-1 systemet dånar. Hojen låter som ett flygplan när man gasar på. Coolt.